Idag har man varit här ett tag man fattar inte rikigt vad som händer. Men man är utredd på gansak många sätt med undersökningar saamt olika rönken och prover. Men än så länge visas inget alltså jag har ont får en massa morfin men de hittar inget..

Förra måndagen gjorde de även ett titthål, för att gå in och kolla men allt ser bra ut och de hittar inget inte änns med titthål....

Nu har jag fått börja komma ner till arbetsterapin och göra saker skönt att ha nått att göra tycker jag det är alltid kul att pyssla.. Uppe på rummet har jag fått upp till att kunna göra egna armband.. Man kan väl säga att dottern tycker om det i alla fall. Detta var komentar "ååååå pärlor" när jag hade gjort ett till henne hur lycklig som hels..

Dottern försöker gömma sin hon har fått nya kläder av hennes mamma:)

Min älskade sambo ute på en uteplats på sjukhuset:)

Ännu mera nytt och att stå i mammas säng HIHI tack för kläderna:)

     Snodde mammas plats där ville hon ligga mys unge:)

Man har hem längtan nu vill jag lova saknar de fruktansvert mycket.. Finns inga ord för det men de har i alla fall varandra:) idag är lillan på dagis efter en lång ledig tid därifrån det hade gått jätte bra att lämna henne så skönt för hjärtat..

Kan bli så att om de inte hittar något via en tarmrönken av ett udda slag imorgon eller alergiprover. Så kan det bli så att man blir förflyttad till kalrshamn på rehab för att kunna hantera detta istället..

Hoppas inget görs förän efter helgen i alla fall, så man få ha sin trygghet lite till man har ju en annan trygghet till personal med mera hära nu..

MMMM man vet inte hur man orka detta igentligen men man måste för deras skull..

Inatt har det varitsvårt att sova tror jag har varit lite smått orolig inför operationen detta ärjätte jobbigt även att det bara är en titthålsoperation. Jag hoppas att dehittar nått som kan förklara min värk i vänster ljumske.. Och min lilla mamma har lovat att vara här när jag vaknar upp gubben och dottern fick inte för mig jagkommer vara helt neddrogat samt så jag vill inte att min lilla flicka ska semig i det tillståndet.. Det är jobbigt att fasta när man hör alla andra ätaL.Men om en stund börjar det hända en massa för mig. Då är det duschen och tvättamig med sådan decefitons svamp eller nått. De bädda rent i sängen igen jippi..och dottern och gubben kommer in en snabb visit och säger hej. Sen blir detdropp och en massa annat innan som jag inte fattar för jag skall vara klar närde kommer.

   Troligen när jag kommer tillbaka från op har jag fått en ny rumskompis hoppaspå en trevligare än han som varit här.. Min första var en riklig ängel vill jaglova vi låg och pratade in på halva nattenJHon har till och med ringt och kollat hur jag har det vad det gör med mig med mera.Man vet aldrig vad det blir någon. Men har man fönsterplatsen spelar oftastinte det någon roll..

Detta börjar ta slut på de få krafterna som finns kvar vill
bara krevera och försvinna orka inte snart mera..

Jag har legat inlagd sen det 4 augusti 2011 och ligger fortfarande
här det har inte en aning vad det är för fel på mig.. Jag har jätte problem i samband
med mat intag när magen börjar jobba.. När jag går på toa är det som värst.. Men
läkarna hittar inget.. Jag är ett stort frågetecken jobbigt nog.. De har tagit borrelia
prov på mig för att utesluta en sådan sak sen har de skickat remiss akut ner
till Malmö för att får mera hjälp. Man ligger här innanför blåa väggar, men skönt
är att jag kommit ner i en mindre sal ligger i en två sal på mage/tarm . Det
ända bra är att det finns en tv på rummet så skönt att kunna fördriva lite
tid.. Alla dessa sprutor jag får det är sjukt och förtroendet för att det skall
bli bättre sjunker mera och mera så det är jobbigt.

Jag saknar min familj nått fruktansvärt vill bara hem till
de men hur fan skall det gå när jag inte kan klara av att ta hand om mig själv
skönt att det finns en signal knapp som är röd så kommer hjälpen. Men sådant
här liv vill man inte ha som 23 åring hela min sommar har blivit fördärvad på
grund av detta jag vill bara bli bättre så jag kan komma hem till min dotter
och kar…

Att livet kan vara så orättvist... Låg inne i 9 dagar för ungefär en vecka sen och nu ligger jag inne igen i samma sal;( ramlade ihop hemma på toan och fick jätte ont så sambons chef kom hem och hjälpte med med dottern samt ringde han ambulans.. Tredje gången sen den 25maj... Fick jätte mycket smärtlindring och när jag kom in så fick jag även muskelavslappnande. Blev inlagd på kava igen och nu hoppas jag de hittar nått detta tar kål på mig. Orkar inte kämpa mera. Var på gyn undersök ing idag och grav test var negativt jippi men de hittade inget alls blev helt hysterisk så jobbigt att alltid få beskedet att de inte hittar nått... Man känner mig så dum med denna värken blir värre inget hittar de... Igår när sambon och dottern var inne så ramlade jag ihop på toan så sköterskan fick hjälps mig med smärtstillande med mera jobbigt värre att de fick se detta.. Men lillan fick två sprutor så hon var så söt skulle ge mig medicin hela tiden.. Kollade på en film som svärmor lagt ut på henne och tårarna rann man saknar henne så..Ne nu blir det vila med film en stund till som vanligt...