Ja vad skall jag börjar.

Jag tänkte jag skall göra en liten återblick på året som gått och allt som har hänt. I ala fall börja så ni får veta lite mera om min historia.

Förra sommaren så hade jag bara ont i höger jumske sen en ljumskbrock operation maj 2008 jag hade varit inne på akuten i karlskrona ett ex antal gånger och träffat ett 10 tal olika läkare. I april förra året kom det en en kirurg som var yngre än de andra jag träffat och när jag träffade han så frågade han varför jag inte träffas en kille som hette Sam smedberg och jobbade nere i ängelholm och helsingborg. Så han fixade så jag fick en remiss ner dit och mamma och pappa körde ner mig det blev en heldag iväg men han undersökte mig och sen la han en lokalbedövning i ljumsken vilket tog bort en del av smärtan men etfter ett par timmar hade den kommit tillbaka och det var tufft igen,

Han sa att min smärta var för komplek och att jag hade en nervskada och föklarade med fina ord vilken ner det var och allt. Men mitt var för upptriggat att han inte ville göra något utan skickar mig vidare till sveriges specialister på Akademiska och smärtcentrum. Så remissen gick tillbaka till k-na och de fick skicka en ny till uppsala i stället. Sen började en väntan..

under sommaren så blev jag sämre jag hade fått sjuka smärtor i vänster ljumske oxå. Det går inte att beskriva det blev första gången så pass att jag föll ihop hemma och bara skrek och sambon fick kalla på 112 och ambulans. När de kom på plats kunde de inget göra de kunde inte änns flytta mig utan började med att trycka i mig smärtlindring och sedan lyfte mig över till båren och där började en resa i 140km i timmen till sjukhuset i k-na och ännu mera akuten men skillnaden denna gången var att jag kom inte hem de hittade inget utan fick bara fortsätta trycka i mig en massa meseciner och drogar ner mig. Jag hamnade på Kava i 3 dagar sen blev jag förfyttad till mage tarm ett dubbelrum. där allt ändrades mera medeciner en suddig tid för mig. En tuff tid för nära och kära som såg denna resan och var med. Jag missade min stora systers stora dag när hon blev fru :(. Jag missade allt utanför mig. Depritionen bara växter och man grät sig till sömns omkvällarne jag vet att vid ett par tillfälle har jag ringt mamma och de och bara gråtigt. Även till min sambo det var jätte tufft att inte kunna vara hemma med de. Man saknade dotterns närhet och allt med henne och familje livet. Dagarna gick och ingen ville rikigt hjälpa mig de gjorde alla möjliga rönken undersökningar utan resultat och till slut gjorde de en titthålls op för att gå in så att de inte missade något vikigt. Men ingen blev klockare och jag fick fortfarande all denna medeciner man sket i hur man såg ut man gick där i sina sjukhuskläder.. Jag hade inte mycket permition för jag orkade inte det. Jag hade sjukgymnas och arbetsterapi om dagarna men det var jobbigt. I början vet jag att jag kom knappt ut i köket för jag hade så ont det var gå bord rullator och kryckor... Kämpigt..

Under denna tiden så bev min sambo 25 och jag kunde inte vara med hela hans dag för kroppen orkade inte de detblev någon timmes permition och vi åkte hem till svärmor med familj som bjöd på middag sen var det bara at åka tillbaka till sjukhuset. Svärmor hade fixat en actyfriy till han han blev så glad:) Hon hade även hjälpt mig att fixa ett bukett roser till han:) Älskar de så:)

På sjukhuset började man prata om att jag behövde komma till rehab för att träna upp mig och kunna komma hem för de började misstänka att värken hademed nervskadan att göra men var fortfarande frågetecken.. När de började med att prata om rehab var det lund de nämde. Att skicka ner mig dig på inlägging och det var ett stort slag i mageen att hamna längre ifån familjen och allt.. Man ville ju bara hem men det gick ju inte. Efter 90 dagar på avd 48 så slutade det med att jag blev förflyttad till karlshamn och rehab och strock enheten där jag blev kvar i 6 veckor lite drygt.. det var en stor skillnad tuffare med träningen och hela dagarna planerade och nu började de testa ny medecin och det blev en hemsk blandning. Man viste knapt vad man fick för något.. Det som var skönt var att väntan på uppsala kom närmre fick en tid i november 2011 så de satte mig på flyg i en rullstol med min mamma upp till smärtcentrum och blev undersökt och träffade en helt underbar människa som ville göra att för att detta skulle bli bättre.. Han hade olika förslag men ville att vi skulle börja med detta med en stimulator på prov för att se om detfungerade eller ej innan vi diskuterade vidare så. Man hamnade på listan på att få göra en sådan op. 

Sen var det tillbaka till rehab i karshamn samma dag. Och bara kämpa vidare på mitt mål att få komma hem till min familj. Jag var kvar på sjukhuset tills den 10 december 2011 då hade jag varit inlagd i sträck 130 dagar det var tufft och mycket känslor kring allt.. Det som har varit det positiva är alla underbara människor man har träffat under dessa dagarna. Alla de som kämpat som den med sin egna tillfrisknad och sin sjukdom. Man får mycket styrcka av att höra alla dessas historier, Helt sjukt vissa saker. Men ni alla har förgyllt min sjukhus tid och givit mig så mycket. 

Detta är bara början......

Idag har jag och mamma varit i stan en sväng och fixat student present te min kusin och present till hans son dom blivit ett här om dagen. Bägge två skall firas i på lördag. Så då blir det att träffa släkten en stund alltid lika trevligt;) Annars har jag gjort i ordning mina naglar blev supernöjd;) Sen har en kompis varit här med sin kusin som är lika gammal som min lilla så de har busat på hög nivå! Vi grillade kött och åt potatisgratäng och sallad;) sen hade hjärtat bakat en kladdkaka till efterrätt så god den va.. När de åkte slocknade min dotter fort. Så det blev så tyst hemma. Sambon är en sväng hos sin chef och hjälper han med sin bil. Så en annan sitter här med levande ljus och kärleksfilm. Snart blir det att bädda ner sig! Ha en trevlig kväll <3

Nu börjar jag få igång mitt liv med allt vad jag vill. Vist är det långt kvar med mycket men ändå på rätt väg känns det som.. 

Jag har fått vara hemma kan man säga:) åkt in för ett troligen galstensanfall men det var ett par timmar sen fick jag komma hem igen vilket var skönt.. 

Som jag mår nu så är jag så lycklig av så många skäl ni som känner mig mera vet varför men det kommer senare här med. Men än är det inget jag skriver om. 

Jag ska snart in i arbetsförmedlingens rullar och få hjälp att hitta något jobb som kanske passa mig. och som jag kan tirvas med och det är ju det viktigaste men det är en lång väg och gå med af innan  det händer nått men jag har en bra magkänsla på det i alla fall,. 

Jag har varit själv med min dotter ett par tillfälle nu och det känns helt underbart att igen kunnakänna sig som en fungerande mamma. Men det är långt kvar. Nästa steg är att jag ska kunna hämta och lämna henne med på dagis. Men det kommer.. 

Min dotter är så mallig de har haft avslutning för 3åringarna på dagis för v 33 går min lilla över till större avdelningen det känns somdet var igår hon kom in på dagis men nu ska hon redan bli flyttad. Men hon har varit och hälsat på vid ett par tillfälle och hon trivs och har haft kul när hon har varit där.. 

I morgon skall jag och min mamma gå på stan och handa present till min kusin studentfirande och hans son som fyllt 1:) Detta skall vi fira på lördag hemma hos min morbror och hans fru det skall bi trevligt att träffa de. 

Sen snart är det ett stort event här nere som heter tosiabonadagarna det är marknad i tre dagar och tivoli. Med mycket trevligt umgänge med mera.. 

Här hemma rullar det på för övigt min sambo jobbar mycket och det är ganska tomt men han är glad då är jag det med.. 

Älskar min familj så oehört mycket.

I lördags hade vi en liten tjej här hemma som fyllde år.. Hon blev 3år och detta firade vi med kalas för släckt och vänner... Eftersom vi inte har så stort hus så blev det två kalas. Och min lilla tjej fick många fina parket som  hon var glad för.. Hon leker med allt.. Sen fick hon en one pice av oss på söndagen och den älskar hon... Söndagen blev en lugn dag.. Min kropp var helt färdig efter allt ståhej:)

Jag har klippt mig kort:) Är jätte nöjd:)

Min lilla tjej som äter tårtan hon själv har gjort:) hon var helt färdig efter sitt kalas:)

Tack alla som var här för en trevlig dag och den lilla tacka för allt parketen:)

Idag är en bra dag på väldigt länge vill jag lätt säga. Jag är jätte glad och rikigt lycklig.

Det var länge sen jag kände mig så glad..

Min kropp blir bara bättre och så skönt att inte äta en massa medeciner..  Värken finns ju kvar men kan hantera den bättre än innan:)

I helgen gar min sambo målst om i badrummet och bytt bänkskiva i köket.

Min symaskin har gått sönder mitt under tiden jag försökte sy gardinger till kök och toan.. Varför ska saker gå som jag vill så nu är man lite arg på sitvationen.. Men det löser sig nog allt eller nått..

Sambon tappade sin ihpone 4 i trappan så den gck sönder så det var en händelserik helg på många sätt. 

Det har känns jätte skönt att fasten jah har ont i ryggen och så har jag börjat lite smått pula här hemma med att rensa i singlen. Och att plocka lite här hemma inför helgens tre års  kalas:)

Känns sjukt att tiden bara springer iväg jag har en lite tjej som bara bli större och större det är ofattbart..Hon är en sådan go liten tjej. Och har kommit in i denna fasen att hon är mammig och pappig:) Och när hon säger att hon älskar en det är ju så man kan gråta..

Så här fixas det inför helgens kalas..

Ne nu skall jag fixa lite med maten så den nästan är klar har en bra dag alla glada..