Ja vad skall jag börjar… Det är jätte mycket som har hänt här.

I fredags den 9/12 blev jag äntligen utskriven från sjukhuset efter 130 dagar inlagd… Så skönt att få komma hem till min familj men rädslan att det ska gå snett finns djupt inom mig men jag har en starkare vilja att jag fixar detta så det skall nog gå bra hoppas jag allt.. Vi hade ett par kompisar hemma i fredags och vi beställde lite pizza mumms samt att våra barn lekte så glatt med varandra fram till 22,30 sen somnade vår dotter som en stock. Värken finns ju kvar men att börja acceptera den är en helt annan fas och den är jag inne i nu.

Det är tufft att bara vara 23år och leva med saker och ting men det ska nog bli bra i slutändan med träning och så. För min del är det hårdträning som gäller här är det inte att ligga på lat sidan vilket har givit resultat gått ner 2 kg i vikt och minskat 2cm runt midjan det är sjukt vad som händer med ens kropp när man väl kommer igång. Det är fortfarande så att det finns bra och det finns mindre bra dagar.. Jag har väldigt blandat men har stöd från nära och kära så detta skall nog bli bra.. Är även inskriven på smärt rehab fastän denna gång är det Karlshamn som gäller. Men har även vissa av träningarna i k-na som bassängen och samtalskontakten finns där inne så det är full rulle här på mig..

Jaaaaa vad skall man säga det är lång tid man har legat inne nu
och nu har man fått ett datum inom det närmsta som slutdatum.. Och det känns
jätte skumt att kunna komma hem på heltid till min familj fast samtidigt som
det är skönt på många sätt.. Men jag har en rädsla i mig att jag skall komma
tillbaka att min kropp inte är så stark som den kanske visar alla här. Men jag
måste väl lära mig detta att tro på mig själv och det är ett kapitel för sig.
Allt just nu känns knasigt Jag har varit sjuk läkarna är sjuka så man får inte
några indirekta svar på det man vill ha och det är nog det tuffaste jag vill
veta vad händer om ett återfall skulle inträffa börjar man på ruta ett igen då
eller??????

Men alla säger bara att jag skall ta en dag i taget men lätt för de att säga
när de inte är de som legat inne så länge som jag har gjort… Det positiva är
att smärtrehab med annan läkare kommer att ta hand om mig och jag hoppas att
det kommer att bli bra det gör att man kanske känner lite trygghet.. Men inte
för mycket förhoppningar det vågar jag inte när det gäller de.. Sen inom 1 månad
ligger ju Uppsala med i planerna datum vet jag ej ännu men hoppas att det blir
snart. Då är det mamma och jag igen på flyget upp och denna gången blir det
över natten på hotell för att de skall börjar så tidigt. Men det skall bli en spännande
resa och en utmaning för mig HOPPAS att det fungera så att man kan börja komma
tillbaka till ett normalt liv jag vill inget annat än det nu. 

Idag är det mycke känslor som snurra runt mig vill så mycket men orka inte nått
knappt är helt färdig och feber och förkylning gör inte saken bättre.

Men en bra sak har jag lärt mig av denna
resan och det är att familjen inte sviker en när man behöver de som mest..

Detta med Rehab är tuffare än jag trodde från början har
aldrig varit så trött i kroppen så jag hoppas att jag kan fortsätta tempot
hemma med vid utskrivningen men det skall jag se till att viljan finns.. Har i
alla fall troligen den turen att jag får vara kvar här på dagvård på smärtrehab
men med en annan läkare. Är vad de säger idag i alla fall.

Denna veckan är det mycket som hände det är fullt upp ska ha svar på många
frågor samt att jag kanske blir utskriven men det är väl inte till 100% men det
lutar åt det hållet.. Men det känns  lite
lustigt efter så många dagar på sjukhuset och sen hem. Men jag skall se till
att vara igång hemma och har saker att göra för att inte bli så rastlös och
falla tillbaka till gamla banor och den viljan finns i alla fall och det är ju
bra..

Det är så mycket som har hänt som jag inte orka ta ikväll det är bara så att
det är tufft och kroppen säger ifrån på många sätt.. Men det skall gå viljan
till familjen finns ju där..
 

Med stöd och kärlek från de övervinner det allt....