Ja vad ska man säga om allt..... Man undra ju när min vändning kommer det är en jätte jobbig tid just nu med allt. Har legat inne nu igen först en natt en hemma och in igen fast denna gången prio 1. Det jag upplever som att jag svimmat är inga svimningar det är krampanfall som är jätte tuffa och jag blir helt borta. Så jag kommer bli kvar ett par dagar till förhoppningsvis för såhär kan vi ju inte ha att hemma........ Känns dumt men förhoppningsvis är det bara ett par månade te med allt detta krabb. Sen kan kanske även mitt liv få börja som jag vill med ett normalt liv. I alla fall få igång en normal vardag..

Kl är mycket och jag är jätte svårt att somna om familjen sover som stockar bägge två vilket bara är bra;) men min kropp gör ont hur fan jag än ligger och det är drygt... Tagit en massa medecin känns det som och det börja lätta men blivit för pigg... Idag har jag fyllt i alla papperna som skall skickas tillbaka till Uppsala innan inläggningen skall bli jätte spännande och se vad som skall sker med en där uppe sen år min mamma med hela veckan så det känns sköne att ha någon på samma ort om det är nått detta tar redan så mycket på allt. Det var till och med så min sambo ser fram emot set för han vill inte se sin sambo i detta skick längre och det kändes skönt av att höra någon annan säga det! Ne försöka vända sig om och sova....

Min tid på Rehab / stroke enheten i Karlshamn var jätte tufft.. Det var schema lagda dagar från 9-15.. Med två gånger sjukgymnast och två gånger AT. Sen kom det sköterskan och läkare in och ville prata med en. Alex min läkare han var inne jätte ofta hos mig och ville jag skulle åka hem ofta på permition under mina dagar där nere men det orkade inte jag lika mycket som han ville. Men jag kan säga att rehab ändrade mitt sätt att tänka och mitt sätt att vara som peson med smärta att leva med smärta är bland det svåraste ibland man kan föreställa sig. Jag har en nervskada i höger ljumske sen en op maj 08 och har fått någon kronisk värk sommaren 2011 och det ända jag alltid får höra är att detta får du leva med och se till att skapa ett liv utav det. Men Jag har fått en ljusning i allt och det är att jag har blivit erbjuden att bli inlagd i Uppsala på Analys vecka som avslutas med en smärtstimulator på prov och det kommer förhoppningsvis att ändra mitt liv till ett mera normalt liv än vad jag senaste tiden har haft.. På Rehab var det att komma igång med bland annat träning gå och gymträning det var tufft och värken ville inte som jag över huvudtaget men en kille sa till mig att säger sjukgymnasten gör 10 gör då 15 de skall inte knäcka dig du skall knäcka de hur ont och hur tufft det ännu är men. Han hade ramlat från en byggställning ungefär samtidigt som jag blev inlagd i K-na och när jag kom ner till rehab så gick han med en korsett.. Men han gav mig mycket hopp och att hela tiden umgås med folk som har det svårt och som ligger inne var en bra tid för mig jag lärde mig mycket av många.. Om inte fick jag många fina vänner som kommer att finnas där och man följer deras uppföljning konstant. Och det är kul att se när de är glada och läsa att det går bra för de. Jag och en kille nere på rehab hittade varandra som vänner ganska fort vi var mycket i trä ihop och det gjorde att vi började prata om mycket hur allt påverkades av detta att man låg inne hur ens liv blev låst. Hur man på ett sätt var fast inne i en bubbla som man ville på ett sätt komma ut men samtidigt ville man vara kvar för det fanns en annan trygghet i bubblan än utanför den. Jag är glad att jag har det bra stödet från familjen som finns och stötta mig. Det var tufft när de började trappa ner mediciner jag hade fått för mycket morfin preparat under en för lång tid så det var hemsk jag kände mig dö sjuk och orkade inte detta.. Så det blev att sambon och dottern fick komma ner för att jag skulle känna att det fanns där och att se de gjorde att jag började kämpa ännu mera då kom det målet att jag ville hem innan jul. Jag skulle kunna fira jul med min familj även om det skulle innebära att vi bara var hemma men det skulle gå… Och det gick. Men vägen dit har varit en rikigt bergodalbana ena dagen toppen nästa dag ville man inte bara komma upp.. Så då var man glad att kompisarna på avdelningen peppade en att komma upp och det gjorde jag med efter mycket om och men.. Det har varit många sömnlösa nätter som man har funderat på vad ens liv skall gå ut på och vad livet innebär men för mig blev det en ljusning och mycket stöd från personal och annat i Karlshamn samt familjen. Nu är jag hemma har varit hemma i över en månad det är tufft men jag är inskriven på Smärtrehab vilket gör att jag är där en gång i veckan träna bassäng en gång och går i samtals kontakt en gång i veckan.. De sista veckan har varit tuff har fått ett ganska rejält återfall åkt ambulans in två gånger och en av gångerna fick jag stanna över natten. Samt har ambulansen varit här och fått ge mig extra för min medicin har inte varit tillräkligt eller vad man skall säga. Men nu är det bara att komma igång och försöka kämpa slutet av feb är det ananlys vecka i Uppsala och hoppas att den kan ge mig så mycket mera än vad allt annat har gjort även om det innebär att jag är ifrån min familj men det är värt varenda minut bara det finns ett hopp att det kan göra mig bättre och det tror jag på. Idag är det sol ute så det blir en runda om en stund ute i solen