Hej alla glada:)

Nu har jag varit i Uppsala sen i måndags med min mamma och genom gått en annays vecka som slutade med att jag provar att ha en smärtstimulator för nerverskan.

Veckan har varit jätte tuff mycket har hänt allt från undersökningar till måga samtal. Samt att kunna tänak hur man vill att ens liv skall se ut och det har varit väldigt känslomässigt kan jag säga. Men idag slutade det med att kl 08,00 låg jag på operationsbordet och satte in en smärtstimulator i ryggmärgen som skall hjälpa mig att lindra nervskadan till att kunna kanske börja bli smärtfri att ha den igån är helt underbart skönt det känns som massage för mig så det är jätte positivt än så länge:) Hoppas att det får fortsätta så med för att det hade varit skönt. Det är bara läskigt att det är ryggen som gör ont i stället men när mamma förklarade vad de gjorde är det väl inte lustigt på så vis.... Min mamma var godkänd att vara med under ingräppet hon såg rikigt rolig ut med dessa kläder och allt... Tur att man fick skratta åt något. Men hade jag vetat att det inte gör så ont att få ryggbedövning hade jag nog inte varit lika nervös.. Men det gick bra var bara otäkt att ha en vakenn operation.. Tur att jag inte såg något av det i alla fall.

Denna veckan har givit mig jätte mycket. Jag har fått möjligheten att komma tillbaka på fortsattt rehabilitering för att komma igång med ett nytt liv så nu är det dax för mig att ta mig i kragen och lyfta på rumpan och bevisa för alla att jag kan bara jag vill och deb inställningen har jag fått här uppe nu skall det bli något på g.....

Kunna känna mig som en människa det är mitt mål på ett eller annart sätt...

Ha en trevlig kväll:)

Nu pratar vi om timmar tills man sitter på planet ihop med min mamma på väg till Uppsala! Kan säga de att allt är packat och klart nu väntar bara ett par timmar på kudden med för imorgon åker vi! Är jätte spänd för denna resa men det ska bli helt underbart spännande;)God natt alla!

Idag har jag varit i k-na och gjort en EEG! Den var helt normal och det var ett skönt besked.. Jag hade två vårdare med mig från avdelningen och vi hade jätte trevligt mycket skratt och mycket smärta.. Men det gick i alla fall. Nu  väntar jag på att jag skall få göra min tavla klar på rehab och det ska bli roligt.

Som det ser ut denna veckan kommer jag vara kvar på avdelningen och bara åker hem och packa om inför Uppsala det är väl som det ser ut idagsläget i alla fall..

Igår firade jag och sambon 10ÅR ihop helt fantastiskt.. Och vilken resa vi har varit med om kan jag bara säga och det har gjort att vi har kommit varandra närmare i alla fall. Jag älskar han bara mera för varje dag.

Ne om man skulle börja med tavlan och inte sitta häroch lata sig:)

Igår fick jag för första gången prova nada det är akepungtur i öronen. Det hjälper en att slappna av och minska stress,oro samt kan lindra smärta och man skall sova bättre. Och det med sova har jag nog till 90% gjort i natt var helt slut efter behandlingen.. På ett positivt sätt.. Jag är kvar på sjukhuset och kommer vara det tills mamma och jag åker te uppsala. Men det är inte länge kvar nu inför en intressant vecka med mycket tester. Jag och mamma skall flyga upp tillsammans. Skönt att ha mamma med sig så det finns någon nära om det skulle vara nått.. Men det är fusk hon skall bo på hotell och jag på sjukhuset jag får de sista dagarna på hotellet med mamma.. Det är mycket som jag går och vänta på skall göra eeg och mr innan vi åker så det börja dra ihop sig. Saknar att vara hemma i mitt hem kunna klara sig själv och så:-(men det kommer imon sin tid det med. Nu på söndag fira sambon och jag 10år ihop och det känns sjukt att tiden gått så fort. Vi har/är med om mycket. Vi har ju barn hus och ett helt liv att se fram emot hoppas på lite förbättring för mig och smärtan med mera. Men att ha stöd av nära och kära är det bästa kan jag lätt säga det behövs nu mer än nått annat.. Så alla ni som finns runt om oss tack för allt..

Ja vad ska man säga om allt..... Man undra ju när min vändning kommer det är en jätte jobbig tid just nu med allt. Har legat inne nu igen först en natt en hemma och in igen fast denna gången prio 1. Det jag upplever som att jag svimmat är inga svimningar det är krampanfall som är jätte tuffa och jag blir helt borta. Så jag kommer bli kvar ett par dagar till förhoppningsvis för såhär kan vi ju inte ha att hemma........ Känns dumt men förhoppningsvis är det bara ett par månade te med allt detta krabb. Sen kan kanske även mitt liv få börja som jag vill med ett normalt liv. I alla fall få igång en normal vardag..

Kl är mycket och jag är jätte svårt att somna om familjen sover som stockar bägge två vilket bara är bra;) men min kropp gör ont hur fan jag än ligger och det är drygt... Tagit en massa medecin känns det som och det börja lätta men blivit för pigg... Idag har jag fyllt i alla papperna som skall skickas tillbaka till Uppsala innan inläggningen skall bli jätte spännande och se vad som skall sker med en där uppe sen år min mamma med hela veckan så det känns sköne att ha någon på samma ort om det är nått detta tar redan så mycket på allt. Det var till och med så min sambo ser fram emot set för han vill inte se sin sambo i detta skick längre och det kändes skönt av att höra någon annan säga det! Ne försöka vända sig om och sova....

Min tid på Rehab / stroke enheten i Karlshamn var jätte tufft.. Det var schema lagda dagar från 9-15.. Med två gånger sjukgymnast och två gånger AT. Sen kom det sköterskan och läkare in och ville prata med en. Alex min läkare han var inne jätte ofta hos mig och ville jag skulle åka hem ofta på permition under mina dagar där nere men det orkade inte jag lika mycket som han ville. Men jag kan säga att rehab ändrade mitt sätt att tänka och mitt sätt att vara som peson med smärta att leva med smärta är bland det svåraste ibland man kan föreställa sig. Jag har en nervskada i höger ljumske sen en op maj 08 och har fått någon kronisk värk sommaren 2011 och det ända jag alltid får höra är att detta får du leva med och se till att skapa ett liv utav det. Men Jag har fått en ljusning i allt och det är att jag har blivit erbjuden att bli inlagd i Uppsala på Analys vecka som avslutas med en smärtstimulator på prov och det kommer förhoppningsvis att ändra mitt liv till ett mera normalt liv än vad jag senaste tiden har haft.. På Rehab var det att komma igång med bland annat träning gå och gymträning det var tufft och värken ville inte som jag över huvudtaget men en kille sa till mig att säger sjukgymnasten gör 10 gör då 15 de skall inte knäcka dig du skall knäcka de hur ont och hur tufft det ännu är men. Han hade ramlat från en byggställning ungefär samtidigt som jag blev inlagd i K-na och när jag kom ner till rehab så gick han med en korsett.. Men han gav mig mycket hopp och att hela tiden umgås med folk som har det svårt och som ligger inne var en bra tid för mig jag lärde mig mycket av många.. Om inte fick jag många fina vänner som kommer att finnas där och man följer deras uppföljning konstant. Och det är kul att se när de är glada och läsa att det går bra för de. Jag och en kille nere på rehab hittade varandra som vänner ganska fort vi var mycket i trä ihop och det gjorde att vi började prata om mycket hur allt påverkades av detta att man låg inne hur ens liv blev låst. Hur man på ett sätt var fast inne i en bubbla som man ville på ett sätt komma ut men samtidigt ville man vara kvar för det fanns en annan trygghet i bubblan än utanför den. Jag är glad att jag har det bra stödet från familjen som finns och stötta mig. Det var tufft när de började trappa ner mediciner jag hade fått för mycket morfin preparat under en för lång tid så det var hemsk jag kände mig dö sjuk och orkade inte detta.. Så det blev att sambon och dottern fick komma ner för att jag skulle känna att det fanns där och att se de gjorde att jag började kämpa ännu mera då kom det målet att jag ville hem innan jul. Jag skulle kunna fira jul med min familj även om det skulle innebära att vi bara var hemma men det skulle gå… Och det gick. Men vägen dit har varit en rikigt bergodalbana ena dagen toppen nästa dag ville man inte bara komma upp.. Så då var man glad att kompisarna på avdelningen peppade en att komma upp och det gjorde jag med efter mycket om och men.. Det har varit många sömnlösa nätter som man har funderat på vad ens liv skall gå ut på och vad livet innebär men för mig blev det en ljusning och mycket stöd från personal och annat i Karlshamn samt familjen. Nu är jag hemma har varit hemma i över en månad det är tufft men jag är inskriven på Smärtrehab vilket gör att jag är där en gång i veckan träna bassäng en gång och går i samtals kontakt en gång i veckan.. De sista veckan har varit tuff har fått ett ganska rejält återfall åkt ambulans in två gånger och en av gångerna fick jag stanna över natten. Samt har ambulansen varit här och fått ge mig extra för min medicin har inte varit tillräkligt eller vad man skall säga. Men nu är det bara att komma igång och försöka kämpa slutet av feb är det ananlys vecka i Uppsala och hoppas att den kan ge mig så mycket mera än vad allt annat har gjort även om det innebär att jag är ifrån min familj men det är värt varenda minut bara det finns ett hopp att det kan göra mig bättre och det tror jag på. Idag är det sol ute så det blir en runda om en stund ute i solen

Ja vad skall jag börjar… Det är jätte mycket som har hänt här.

I fredags den 9/12 blev jag äntligen utskriven från sjukhuset efter 130 dagar inlagd… Så skönt att få komma hem till min familj men rädslan att det ska gå snett finns djupt inom mig men jag har en starkare vilja att jag fixar detta så det skall nog gå bra hoppas jag allt.. Vi hade ett par kompisar hemma i fredags och vi beställde lite pizza mumms samt att våra barn lekte så glatt med varandra fram till 22,30 sen somnade vår dotter som en stock. Värken finns ju kvar men att börja acceptera den är en helt annan fas och den är jag inne i nu.

Det är tufft att bara vara 23år och leva med saker och ting men det ska nog bli bra i slutändan med träning och så. För min del är det hårdträning som gäller här är det inte att ligga på lat sidan vilket har givit resultat gått ner 2 kg i vikt och minskat 2cm runt midjan det är sjukt vad som händer med ens kropp när man väl kommer igång. Det är fortfarande så att det finns bra och det finns mindre bra dagar.. Jag har väldigt blandat men har stöd från nära och kära så detta skall nog bli bra.. Är även inskriven på smärt rehab fastän denna gång är det Karlshamn som gäller. Men har även vissa av träningarna i k-na som bassängen och samtalskontakten finns där inne så det är full rulle här på mig..