Ja då var det fredag igen och ännu en dag kvar på sjukhuset.
Så det böjar bli drygt bara 37 dagar i sträck man fattar inte vad tiden tar
vägen. Men det känns skönt att man har en sådan underbar familj som finns. Men
att man lämnar de själv så mycket känns dumt.  Jag vill vara hos dem och nu när det är helg
känns det värre. Vem vet kanske klara lite permition denna helg med vem vet.
Läkarna har inte sagt så mycket nu. Jag frågade om detta med ny medicin men jag
vet inte vad som händer..
Igår bad sjukgymnasten mig att skriva lite mål att sikta på för att kunna bli
bättre så jag satte upp en lista på mål.

*Kunna gå ut till maten och välja själv

*Gå två gånger om dagen på avdelningen med kryckor och personal

*Gå till toan utan att ringa på sköterskan

*Minska medicineringen av morfin max 4 ggr till en början

*Dricka mins 2 näringsdryck dagligen.

*Dricka minst 1,5 liter vätska.

När sjukgymnasten såg detta blev hon glad hon tycket det var bra mål och hon
skulle skriva ut de så jag kan bocka av dag för dag.
Igår beställde jag två tavlor jag hoppas kommer fort som jag skall brodera när
jag ändå är stilla. Och det tycker jag är kul med så det är ju bra. Jag skall
ner till arbetsterapin om en stund och fortsätta med min frukt och fat det är
kul med keramik och min handled behöver det. 
Senare idag blir det besök av familjen.
När sjukgymnasten och jag var på rundan i förmiddags så gick även tanten
bredvid mig med och det var jobbigt 60 år äldre och gick dubbla sträckan. Sen
började sjukgymnasten kom igen du vinner och då överansträngde jag mig duktigt.

  
Mina systrar och mn dotter och jag:)

Har även som ni ser gjort en ny sida till bloggen :)

Dessa dagarna är tuffa.. Det har varit jätte mycket smärta och det är
jobbigt.. Idag blev det pricken över i’et, när det kom ytligare en ny läkare
och började prata om allt som inte betyder nått..

Jag hatar detta snacket om Psykiatrin och att jag behöver en sådan för att
kunna hantera min smärta.. Jag vet vad det innebär att leva med smärta mer än
många här inte vet. Men jag skall ha ett samtal med min kontakt där imorgon så
hon får med att sätta stopp för allt detta tjatandet.

Jag vill komma till Uppsala om smärtcentrum har inläggning hade det varit kanon
för då kan de kanske hjälpa mig med bägge smärtorna.

Det är en massa snack om alla dessa sprutor jag får för värken vill de inte ge
mig och det är inte så att jag bara vill ha de. Men är det bara det som hjälper
så vad skall jag göra. Men det finns inget som hjälper när de huggvärkena
kommer och de värkar inte alla här fattar. Jag tycker inte om att man alltid
måste försvara sig för att man skall få hjälp. Men imorgon kommer pappa in på
ronden och hjälper mig att få läkarna att fatta..

Det är sjukt att man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Detta hade inte
gått så långt utan allas hjälp och stöd vill jag lova så tack. Man har en pappa
som springer sjukhuset runt för att kunna hjälpa mig och det är mycket värt för
mig. Det är bara så att du finns alltid när jag behöver dig tack för det. Älskar
dig pappa!

Känns toppen att ha nära och kära runt mig. Saknar familjen så mycket
finns inga ord längre.

Ja hur skall jag börja.. Jag har inte kommit nån stans jag ligger kvar på sjukhuset än så länge samma ställe med så här kan man säga att jag är stammis.. Idag bytte de personal, de bytte salar med varandra:( men lite nya ansikten trevligt en annan dag kanske..

Mina föräldrar har varit här inne.. Dagen började skit. Är hård i magen vilket påvärka min vänstra sida nått så ......... Se det började med en massa smärtstillande och tårar som rann och jag ville bara härifrån för hon fattade inte att jag känner min kropp sen denna tiden här inne. Så till slut kom läkaren och rondade då var det direkt ge henne en spruta så ont skall hon inte ha.. Och efter han fått äran att klämma lite och irritera lite till fick jag det.. Jag vill inte ha de försöker göra allt för att klara mig utan men när jag begär det så kan jag inte hantera det längre och de trodde jag även de fattade men men.. Jag trodde läkarna skulle ha lite svar på ronden idag om vad som skall hända eftersom jag ligger på fel ställe jag tillhör inte här längre.. Men som allt rikta nu kan det bli uppsala om vi får som vi vill.. Jag vill med kunna börja mitt liv någon gång och inte allt detta det tar..

Idag har ´det varit en mindre bra dag mycket smärtlindring och mycket lidande.. Och om inte det räker feber på det ja varför inte..

saknar er så:) ni är mitt allt..

Under helgen som har varit har jag för första gången lämnat sjukhuset jippi.. Svärmor bjöd på lite god middag så skönt att komma bort.. Jag var så social att jag somnade på soffan medans de andra åt klart för jag kunde inte sitta vid bordet för länge..

Ne nu orkar jag inte detta mera men lite uppdatering om vad som händer...