Kl är mycket och jag är jätte svårt att somna om familjen sover som stockar bägge två vilket bara är bra;) men min kropp gör ont hur fan jag än ligger och det är drygt... Tagit en massa medecin känns det som och det börja lätta men blivit för pigg... Idag har jag fyllt i alla papperna som skall skickas tillbaka till Uppsala innan inläggningen skall bli jätte spännande och se vad som skall sker med en där uppe sen år min mamma med hela veckan så det känns sköne att ha någon på samma ort om det är nått detta tar redan så mycket på allt. Det var till och med så min sambo ser fram emot set för han vill inte se sin sambo i detta skick längre och det kändes skönt av att höra någon annan säga det! Ne försöka vända sig om och sova....

Min tid på Rehab / stroke enheten i Karlshamn var jätte tufft.. Det var schema lagda dagar från 9-15.. Med två gånger sjukgymnast och två gånger AT. Sen kom det sköterskan och läkare in och ville prata med en. Alex min läkare han var inne jätte ofta hos mig och ville jag skulle åka hem ofta på permition under mina dagar där nere men det orkade inte jag lika mycket som han ville. Men jag kan säga att rehab ändrade mitt sätt att tänka och mitt sätt att vara som peson med smärta att leva med smärta är bland det svåraste ibland man kan föreställa sig. Jag har en nervskada i höger ljumske sen en op maj 08 och har fått någon kronisk värk sommaren 2011 och det ända jag alltid får höra är att detta får du leva med och se till att skapa ett liv utav det. Men Jag har fått en ljusning i allt och det är att jag har blivit erbjuden att bli inlagd i Uppsala på Analys vecka som avslutas med en smärtstimulator på prov och det kommer förhoppningsvis att ändra mitt liv till ett mera normalt liv än vad jag senaste tiden har haft.. På Rehab var det att komma igång med bland annat träning gå och gymträning det var tufft och värken ville inte som jag över huvudtaget men en kille sa till mig att säger sjukgymnasten gör 10 gör då 15 de skall inte knäcka dig du skall knäcka de hur ont och hur tufft det ännu är men. Han hade ramlat från en byggställning ungefär samtidigt som jag blev inlagd i K-na och när jag kom ner till rehab så gick han med en korsett.. Men han gav mig mycket hopp och att hela tiden umgås med folk som har det svårt och som ligger inne var en bra tid för mig jag lärde mig mycket av många.. Om inte fick jag många fina vänner som kommer att finnas där och man följer deras uppföljning konstant. Och det är kul att se när de är glada och läsa att det går bra för de. Jag och en kille nere på rehab hittade varandra som vänner ganska fort vi var mycket i trä ihop och det gjorde att vi började prata om mycket hur allt påverkades av detta att man låg inne hur ens liv blev låst. Hur man på ett sätt var fast inne i en bubbla som man ville på ett sätt komma ut men samtidigt ville man vara kvar för det fanns en annan trygghet i bubblan än utanför den. Jag är glad att jag har det bra stödet från familjen som finns och stötta mig. Det var tufft när de började trappa ner mediciner jag hade fått för mycket morfin preparat under en för lång tid så det var hemsk jag kände mig dö sjuk och orkade inte detta.. Så det blev att sambon och dottern fick komma ner för att jag skulle känna att det fanns där och att se de gjorde att jag började kämpa ännu mera då kom det målet att jag ville hem innan jul. Jag skulle kunna fira jul med min familj även om det skulle innebära att vi bara var hemma men det skulle gå… Och det gick. Men vägen dit har varit en rikigt bergodalbana ena dagen toppen nästa dag ville man inte bara komma upp.. Så då var man glad att kompisarna på avdelningen peppade en att komma upp och det gjorde jag med efter mycket om och men.. Det har varit många sömnlösa nätter som man har funderat på vad ens liv skall gå ut på och vad livet innebär men för mig blev det en ljusning och mycket stöd från personal och annat i Karlshamn samt familjen. Nu är jag hemma har varit hemma i över en månad det är tufft men jag är inskriven på Smärtrehab vilket gör att jag är där en gång i veckan träna bassäng en gång och går i samtals kontakt en gång i veckan.. De sista veckan har varit tuff har fått ett ganska rejält återfall åkt ambulans in två gånger och en av gångerna fick jag stanna över natten. Samt har ambulansen varit här och fått ge mig extra för min medicin har inte varit tillräkligt eller vad man skall säga. Men nu är det bara att komma igång och försöka kämpa slutet av feb är det ananlys vecka i Uppsala och hoppas att den kan ge mig så mycket mera än vad allt annat har gjort även om det innebär att jag är ifrån min familj men det är värt varenda minut bara det finns ett hopp att det kan göra mig bättre och det tror jag på. Idag är det sol ute så det blir en runda om en stund ute i solen

Ja vad skall jag börjar… Det är jätte mycket som har hänt här.

I fredags den 9/12 blev jag äntligen utskriven från sjukhuset efter 130 dagar inlagd… Så skönt att få komma hem till min familj men rädslan att det ska gå snett finns djupt inom mig men jag har en starkare vilja att jag fixar detta så det skall nog gå bra hoppas jag allt.. Vi hade ett par kompisar hemma i fredags och vi beställde lite pizza mumms samt att våra barn lekte så glatt med varandra fram till 22,30 sen somnade vår dotter som en stock. Värken finns ju kvar men att börja acceptera den är en helt annan fas och den är jag inne i nu.

Det är tufft att bara vara 23år och leva med saker och ting men det ska nog bli bra i slutändan med träning och så. För min del är det hårdträning som gäller här är det inte att ligga på lat sidan vilket har givit resultat gått ner 2 kg i vikt och minskat 2cm runt midjan det är sjukt vad som händer med ens kropp när man väl kommer igång. Det är fortfarande så att det finns bra och det finns mindre bra dagar.. Jag har väldigt blandat men har stöd från nära och kära så detta skall nog bli bra.. Är även inskriven på smärt rehab fastän denna gång är det Karlshamn som gäller. Men har även vissa av träningarna i k-na som bassängen och samtalskontakten finns där inne så det är full rulle här på mig..

Jaaaaa vad skall man säga det är lång tid man har legat inne nu
och nu har man fått ett datum inom det närmsta som slutdatum.. Och det känns
jätte skumt att kunna komma hem på heltid till min familj fast samtidigt som
det är skönt på många sätt.. Men jag har en rädsla i mig att jag skall komma
tillbaka att min kropp inte är så stark som den kanske visar alla här. Men jag
måste väl lära mig detta att tro på mig själv och det är ett kapitel för sig.
Allt just nu känns knasigt Jag har varit sjuk läkarna är sjuka så man får inte
några indirekta svar på det man vill ha och det är nog det tuffaste jag vill
veta vad händer om ett återfall skulle inträffa börjar man på ruta ett igen då
eller??????

Men alla säger bara att jag skall ta en dag i taget men lätt för de att säga
när de inte är de som legat inne så länge som jag har gjort… Det positiva är
att smärtrehab med annan läkare kommer att ta hand om mig och jag hoppas att
det kommer att bli bra det gör att man kanske känner lite trygghet.. Men inte
för mycket förhoppningar det vågar jag inte när det gäller de.. Sen inom 1 månad
ligger ju Uppsala med i planerna datum vet jag ej ännu men hoppas att det blir
snart. Då är det mamma och jag igen på flyget upp och denna gången blir det
över natten på hotell för att de skall börjar så tidigt. Men det skall bli en spännande
resa och en utmaning för mig HOPPAS att det fungera så att man kan börja komma
tillbaka till ett normalt liv jag vill inget annat än det nu. 

Idag är det mycke känslor som snurra runt mig vill så mycket men orka inte nått
knappt är helt färdig och feber och förkylning gör inte saken bättre.

Men en bra sak har jag lärt mig av denna
resan och det är att familjen inte sviker en när man behöver de som mest..

Detta med Rehab är tuffare än jag trodde från början har
aldrig varit så trött i kroppen så jag hoppas att jag kan fortsätta tempot
hemma med vid utskrivningen men det skall jag se till att viljan finns.. Har i
alla fall troligen den turen att jag får vara kvar här på dagvård på smärtrehab
men med en annan läkare. Är vad de säger idag i alla fall.

Denna veckan är det mycket som hände det är fullt upp ska ha svar på många
frågor samt att jag kanske blir utskriven men det är väl inte till 100% men det
lutar åt det hållet.. Men det känns  lite
lustigt efter så många dagar på sjukhuset och sen hem. Men jag skall se till
att vara igång hemma och har saker att göra för att inte bli så rastlös och
falla tillbaka till gamla banor och den viljan finns i alla fall och det är ju
bra..

Det är så mycket som har hänt som jag inte orka ta ikväll det är bara så att
det är tufft och kroppen säger ifrån på många sätt.. Men det skall gå viljan
till familjen finns ju där..
 

Med stöd och kärlek från de övervinner det allt....

Hur lustigt är inte det att just i dag 2011/11/!1 har jag legat inne i 100 dagar..

Ett datum man precis inte kommer glömma.. Jag har idag haft det väldigt  jobbigt med  min värk det är kämpigt att klara av detta värre än vad ma kan tro. I morse skippade jag frukosten för jag kom inte upp hade så ont och jag hade bara velat dra täcket över huvudet och försvinna.. Så det känndes inte allt för bra..
Träningschemat började inte fören 10.00 skönt det kan jag tycka idag i alla fall. Jag hade bassängen då det gick sådär det var lite halv jobbigt att klara av jag hade en kropp som inte rikigt hängde med men det gick sen i alla fall.. Jag var sedan hos AT och målade min dotterns namn som jag gjort i keramik i K-na men trä läraren är på bägge ställen så det gjorde att jag kunde göra den klar bra det i alla falll..

Sen blev det lunch den smakade sjukhus mat inte alls gått tycker jag idag.. Men man är van vid det vid detta laget nu.

Detta är en text som står inne på trä så bra skrivet av den som har gjort det. Stämmer så på mig känns det som just nu i alla fall..

Efter lunchen gick vi direkt till trä för att göra klart våra ramar min bliv färdig raspad och slipad så på måndag skall den brännas sen blir det inte långt kvar förän den är klar så skönt tycker jag det går undan och nu kan jag detta med att raspa med och skall nog göra nått mera i sådan format för det är super kul:)

Jag gick utanför sjukhusområdet med sjukgymnasen på eftermiddagen och det var jätte trevligt att komma bort och att gå med henne ör lite som att gå med en vän så det är väl bra på sitt sätt, men jag saknar min gamla hon var faktist roligare för vi kom varandra närmre in på livet.

Snart blir det sova nu är jag inte för pigg och färdttjänst hämtar mig tidigt för permition i morgon.

Måste orka med att goda med mina älsklingar

Mamma saknar dig troll unge:) Ses troligen i morgon en sväng:)

Jag är ju som ni vet på rehabilitering för att kunna komma
igång med allt vad det gäller träning och för att kunna klara ett liv hemma..
Det är allt annat än lätt jag har fått mina bakslag och inte orkat tårar har
runnit ilskan den kommer och känslorna bara sprutar från en.. Värre än att vara
gravid vill jag säga. Jag har kommit igång lite bättre nu på en vecka kommit in
lite mera i detta vad som gäller vill säga.. Jag har full fart på allt.. Men
kroppen orkar inte sen mera heller. Igår var en sådan dag att jag var tvungen
på permition jag saknade familjen så det gjorde jätte ont men det var skönt att
kunna samla lite krafter hos de som står mig närmst.
Ja vad är det som händer om dagarna för mig.. Jag går hos en Arbetsterapeut där
jag jobbar med styrka, motorik och att laga mat och kunna använda ett kök på
ett lättare sätt när man har smärta. Jag raspa på en ram på AT den tar mycket
på armarna som inte finns några muskler i men det kanske kommer nu vem vet. Sen
är det så att det är lite pyssel och armband och smyckestillvärkning som jag
gillar jätte mycket.
Men sjukgymnasten är det gymmet att träna upp musklerna runt om för att stärka
min kropp och hitta en bra hållning. Jag tejpas med kines tejp i ryggen och
höften igen. Känns faktiskt bra det hjälper mig att lättare tänka på min
hållning. Samt bassäng träning som jag tidigare gjort. Sen är det gång träning
nu är det uppe på att kunna gå ca 2000 om dagen så det kämpas på för fullt här
men det är kul. Att folk stötta mig för att klara detta.

Jag har idag fått in
min medicin för de tror jag skall klara att ta den själv det fixar jag utan
problem.. Sen är det att bara be om extra vid behov.
Om en vecka flyger mamma och jag till uppsala för att träffa specialister det
skall bli intressant kan jag nog säga men vi får väl se vad de säger och hur
allt går med hela alltet det är på väg men långt kvar för att klara vara
hemma..

Saknar de som stöttade mig i karlskrona så enormt det är verkligen guld värda kan jag lätt säga:)

God natt och puss och kram på er

 

Hej nu var det ett tag sen jag skrev här som ni ser. Men det
har hänt ganska mycket på väldigt kort tid. Både positivt och negativt vill
säga.

Jag har blivit flyttad från Avd 48 i k-na ner till Rehab i Karlshamn för att
fortsätta med min träning för att så småning om kunna komma hem till min lilla
familj. Det är tuffa dagar och man är helt slut i mellan åt man an inte riktigt
fatta att jag bara är 23 för kroppen säger något helt annat vill jag lova.
Jag har fått en enkel sal här nere och det är jätte skönt att kunna stänga sin
dörr och göra vad man vill utan att bli störd. Men min trygghet som fanns med
personal och annat i K-na den försvann ju snabbt. Men jag har fått en bra sjukgymnast
här men det går inte att jämföra med den andra.. Även min AT är bra men samma
sak där det inte samma person kemin mellan de i k-na och mig var bättre än här
men jag skall inte ge upp för det är fullt fart som gäller sen att se hur det
kommer sluta är det roligaste. Ska jobba lite vid sidan om med detta med
hemsjukvård för att känna tryggheten hemma den dagen det är dags men det är ju
ett tag till men mitt hopp finns kvar och det är det jag lever för.

Förra helgen var jag hemma på permition och det var skönt kunde stanna tills på
söndagen och vi gick på Ö&B ihop familjen och jag så lite åt rätt håll går
det. Sen blev det mycket pyssande med dottern för det gillar även hon så det är kul:)

VARNING!!!
En grå bil har i fredags den 28 oktober på eftermiddag stannat och försökt
locka med sig två pojkar i 10-års åldern! Mannen kliver ur bilen men pojkarna
springer iväg. Händelsen skedde på Gövägen i den eftermiddag runt 16.30 Detta
gäller i Ronneby trakterna.

Jag har börjat prova göra saker jag inte gjort innan har vågat på AT att gå in i
trän och skall prova göra en sådan här i nått liknande det gör man genom att
raspa ner sen bränna och fila med mera. Men gud vad jag gillade den den känns
så häftigt så att ha en sådan själv man har gjort skall bli kul tycker jag den
kan man skryta om i alla fall.

Mina sista dagar i K-na fick jag lite höstkänslor jag hittade dessa vackra löven
kände mig på topp den dagen så det sjunger om det men det är ju inte ofta det
är så fint väder så min nya sjukgymnast har lovat när vädret tillåter det blir
det en runda i friska luften skall bli kul.

Idag är jag stolt över mig själv har gått med sjukgymnasten och vi pratade om att
öka mina steg från 1500 per dag till 2000 men jag sa att jag ville väntar till
nästa vecka för det klarar jag nog ej ännu men detta var dagens resultat

Min lilla syster blev 1 år igår ett stort grattis på dig lilla damen.

Hon är född samma dag min morbor skulle fyllt 45 på. Så det är en blandad
känsla kan man nog säga men jag tycker tiden går så fort han skulle fyllt 46 år
igår och det är hela 10 års sedan man kan nog inte riktigt fattar vad tiden tar
vägen.

Tack alla som stötar mig att detta skall bli bra ni är värkligen guld värda skall ni veta.