Jag har ju lovat att jag skall berätta lite hur mitt system i kroppen fungera. och jag tänkte att jag skall bertta det kortfartat. Samt kommer lite bilder på laddningdosan. Min fjärkontoll kommer senare på kort.. 

Jag hade en vaken operation som tog ca 1,5 timmar. Jag låg på magen på op bordet och fick syrgas i näsan och sen hade jag kanyl i handen för att de skulle kunna ge mig smärtlindring samt lite slumrtande medel. 
Jag fick ryggbedövning för att de skulle kunna snitta mig och sätta in elektroden i ryggen som sitter längs ryggmärgen det är en en tråd på ca 20-30 cm som sitter innanför min hud och inne i ryggmärgen.

SEn skar de upp och gjode en dos ficka nere vid byxlinningen. När de gjorde den så slumrade jag jag har varit jätte groggi och inte så medveten om vad som har hänt.. 
SEN var min op klar när de sytt ihop allt. jag har ett system i kroppen som går att ladda upp med en laddningsdosa som finns på bild. Sen har jag en fjärkontroll sär jag kan styra mina stimuleringar så jag starta den vid behov och tack vare att jag har gjort denna operationen så behöver jag inte lägre äta en massa medeciner och för mig är det guld värt. 
Jag har dagar då jag är piggare och orka mera och även dagar då värken är jätte jobbig och man har svårt att orka med det man vill göra. men det är så stor skillnad nu...- Jag kommer troligen aldrig bli smärt fri men kommer mer och mer kunna hantera det. 

Jag kommer behöva byta batteri om minst 10år det är ganska bra:)

-

DEeta är bältet som är kopplat till en antenndosa som ligger över batteriet i kroppen. vid laddnign. 

Så här ser ärren ut i ryggen sträcket längst upp är elektoden och det andra är diosan.

Detta är laddningsdosan som jag får ström till batteriet via:) Detta är nått man gör varannan vecka. 

Ja detta är lite om min pacemaker eller så fint som det heter nervstimulator:) Men det är samma sak som en pacemaker fasten jag kan stänga av och på den själv:)

Tack för att ni följer mig och min blogg:)

Nu är vi där uppsala resan började!

V 8 började allt.. Måndag morgon 05.30 ceckade mamma och jag in på ronneby flygplats som skulle ta oss till arlanda flygplats. På ronneby flygplats fick man assistans på flygplaner. Skönt för då gick det i min tackt allt.. När vi väl satt på planet så släptes de andra på.. Sen när vi kom till arlanda blev man kvar till sist för där fick man med assistans hjälp. Jag och mamma hämtade våra väskor och sen var det vidare til skycity för att ta tåget vidare till Uppsala city. Sen var det bara att rulla upp till akademiska sjukhuset för att där började min rehabiliterings vecka. Jag bodde på sjukhuset och mamma på pasienthotel inne i stan. Jag fick mitt schema för hur veckaan skulle se ut det är en annalys vecka... Och det innebär att det är en vecka då de ska göra en massa prover och och göra ett gäng tester på en. en full vecka. 

Måndagen var en lugn dag med inskrivningssamtal med alla olika parter som ingick i reibiliteriingen. 
Natten mellan måndagen och tisdagen var fruktansverd låg i fyra sal och de två andra tanterna förde an massa liv så jag sov inget alls.. 

Tisdagesmorgonen började med en förelsning av läkaren om smärta hur det fungera och hur det kan bli. sen var det så att vissa saker gjorde man i grupp vissa saker gjorde man själv. På torsdagkvällen flyttade även jag till hotelet med mamma för fredag morgon skulle jag in på op av en test stimulator. SÅ det var en vaken op... Sen fick man sitta och vönta en stund på att de skulle visa hur det fungerade med den och så. Och jag var jätte glad när jag hade teststimulatorn klarade av att stimulera mina ljumskar så pass att jag orkade med lite mer än vad jag brukar. Vi var kvar i uppsala över helgen och flög hem på söndagkvällen men resan hem var jobbig för tåget vi åkte till arlanda hamnade i en olycka vi hade tydligen kört på en snubbe... så det var barnstopp så där stod man i drygt 2 timmar.. När vi kom till arlande var det att springa för min mamma som gällde för att vi skulle hinna med flyget som skulle ta oss hem till familjerna. och gud vad skönt det var att sitta på flyget och veta att man var äntligen på väg till sin famij... 

Veckan som kom var det att börja få igång ett liv på hemma plan med allt vad det innebar. Men det som var tråkigt var at de fick ta bort min elektrod på tporsdagen hade fått inflamation i ryggen.... varför inte mera skit?? Sen var det bara hemma i två veckor till för v. 12-14 var man på akademiska igen för en treckors rehabilitering.. Det var tuffare men var tröttare av att vara där så mycket och som jag fick göra så var det upp måndagen hem fredagen varje vecka för att man skulle få umgås lite med familjen på helgerna. Man var väldigt trött i huvudet efter 3 veckor så det var så skönt att komma hem.. Sen fick jag var hemma i et par veckor för min sista rehabiliteringsveca v 20. och då var det sammanfattning på vad som hade hänt samt att jag skulle operera in pacemakern på heltid så den veckan var lite omtummlande och jag var tvungen att vara kvar ett par dagar extra efter op. så på måndagen åkte vi hem. Man kan säga att man fick en lite lugn och trevlig tid i uppsala. 

Under dessa veckorna i uppsala har det varit tårar skrat och frustation man har haft hemlängtan och samtidigt varit helt slut i kropp och skälen eftersom det kändes som att komma tillbaka till skolbänken i vissa fall jobbigt men sant. Jag har varit men om så mycket det sista året som jag inte hoppas att någon annann skall behöva gå igenom. Jag har inte skrivit allt för för mig är det fortfarande jätte jobbigt att prata om man är mycket ledsen men min kropp känner sig mycket bättre jag kan hantera min smärta utan medeciner och det är ett stort plus i kanten... Jobbigt bara att man varit ifrån dottern och sambon så mycket.. men det blir en ändring på det.. 

Jag behöver inte längre åka fram och tillbaka till uppsala heller. Men kommer bara behöva åka upp och jag behöver ställa om maskinen  i kroppen  eller om minst 10 år när det är dax för batteribyte:)

Teckniken går framåt.. Jag skall berätta om hur allt fungera nästa gång just nu skall jag bara lägga ifrån mig datorn och ta det lungt en stund,, Ikväll blir det Tosia en runda och äta på resturang med ett gäng kompisa<<r:) 

Ha en trevlig helg alla glada.

Denna helgen har varit mycket trevlig. träffat många glada ansikten och inte om det var allt så har jag även varit på min kusins student firande..

Jag ska fortsätta skriva om min resa vad som har hänt in korta drag det är ju inte allt.. Men en liten del.

Efter att jag kom hem från rehab och strock enheten i karlshamn så var det smärtrehab i karlsahmn en gång i veckan för att träffa arbetsterapeft och sjukgymnasten. Men detta varade inte så länge för de var inte villiga att hjälpa mig mer än bara någon vecka.. Jag var hemma i lite drygt 4 veckor sen började jag få tydligen krampanfall jag har upplevt detta som svimingar men jag har legat i soffan vet jag och landat i golvet och än en gång blev jag inlagd fast denna gången på MOA i karlskrona med hjärtövervakning.. Det var lite små jobbigt för att jag svimmade upplavde jag det men det var inte så mycket annart som hände jag fick åka hem sen dagen efter var jag hos min mamma och de och tydligen där hemma hände samma sak igen jag krampade så jag ramlade ihop och det var Ambulans prio 1 denan gången de hade ingen aning om varför jag krampade men de började prata om det kan ha med min medicinering att göra men det hände inget mera.. Jag blev skickad från akuten till PAKA pga att jag har ne kontaktperson på Psykiatrin så skickade de mig dit. Läkaren där fick se ett så kalalt anfall och han sa rätt ut att jag blir inlagd hos de.. Jag låg där i ett par dagar sen blev jag flyttad till avd 21 ännu en psyk avd.. De gjorde kontroller med huvudet om det kan varit ett EP anfall men det var det inte. Jag var hemma på permition en dag och åkte tillbaka med amblans och 21 anfall senare. Att ligga på psyket var tufft man var inlåst på avdelningen kunde inte lämna som man villle och man låg där inne med allt möjligt folk och det var än ännu mera påfrestning.  Jag fick vara med om en gång en kille / gubbe som kom tillbaka efter permition och hade gjort sig jätte illa han hade skurit sig sälv och bara grät han mådde jäte dåligt och personalen bara stod där och inte ett smack de gjorde.. Jag kan lätt säga att jag hamnade i ett chockat läge.. Men det var inget man kunde göra.. Jag skickades på EEG inne i k-na och kollade min hjärna massa klet i håret:( Det som var skönt denna tiden var det att inne på avd fanns ett spa rumm med ett bubbelbad där man bodde om kvällarna. Man fick inte göra så mycket annart.. Det var att se på tv och puzzla men det var inte det roligaste i längde. 

Jag kom hem två dagar innan min uppsala resa började. Det var det skönaste men samtidigt jobbigt att man bara packade om väskan och åkte igen... 

Ja vad skall jag börjar.

Jag tänkte jag skall göra en liten återblick på året som gått och allt som har hänt. I ala fall börja så ni får veta lite mera om min historia.

Förra sommaren så hade jag bara ont i höger jumske sen en ljumskbrock operation maj 2008 jag hade varit inne på akuten i karlskrona ett ex antal gånger och träffat ett 10 tal olika läkare. I april förra året kom det en en kirurg som var yngre än de andra jag träffat och när jag träffade han så frågade han varför jag inte träffas en kille som hette Sam smedberg och jobbade nere i ängelholm och helsingborg. Så han fixade så jag fick en remiss ner dit och mamma och pappa körde ner mig det blev en heldag iväg men han undersökte mig och sen la han en lokalbedövning i ljumsken vilket tog bort en del av smärtan men etfter ett par timmar hade den kommit tillbaka och det var tufft igen,

Han sa att min smärta var för komplek och att jag hade en nervskada och föklarade med fina ord vilken ner det var och allt. Men mitt var för upptriggat att han inte ville göra något utan skickar mig vidare till sveriges specialister på Akademiska och smärtcentrum. Så remissen gick tillbaka till k-na och de fick skicka en ny till uppsala i stället. Sen började en väntan..

under sommaren så blev jag sämre jag hade fått sjuka smärtor i vänster ljumske oxå. Det går inte att beskriva det blev första gången så pass att jag föll ihop hemma och bara skrek och sambon fick kalla på 112 och ambulans. När de kom på plats kunde de inget göra de kunde inte änns flytta mig utan började med att trycka i mig smärtlindring och sedan lyfte mig över till båren och där började en resa i 140km i timmen till sjukhuset i k-na och ännu mera akuten men skillnaden denna gången var att jag kom inte hem de hittade inget utan fick bara fortsätta trycka i mig en massa meseciner och drogar ner mig. Jag hamnade på Kava i 3 dagar sen blev jag förfyttad till mage tarm ett dubbelrum. där allt ändrades mera medeciner en suddig tid för mig. En tuff tid för nära och kära som såg denna resan och var med. Jag missade min stora systers stora dag när hon blev fru :(. Jag missade allt utanför mig. Depritionen bara växter och man grät sig till sömns omkvällarne jag vet att vid ett par tillfälle har jag ringt mamma och de och bara gråtigt. Även till min sambo det var jätte tufft att inte kunna vara hemma med de. Man saknade dotterns närhet och allt med henne och familje livet. Dagarna gick och ingen ville rikigt hjälpa mig de gjorde alla möjliga rönken undersökningar utan resultat och till slut gjorde de en titthålls op för att gå in så att de inte missade något vikigt. Men ingen blev klockare och jag fick fortfarande all denna medeciner man sket i hur man såg ut man gick där i sina sjukhuskläder.. Jag hade inte mycket permition för jag orkade inte det. Jag hade sjukgymnas och arbetsterapi om dagarna men det var jobbigt. I början vet jag att jag kom knappt ut i köket för jag hade så ont det var gå bord rullator och kryckor... Kämpigt..

Under denna tiden så bev min sambo 25 och jag kunde inte vara med hela hans dag för kroppen orkade inte de detblev någon timmes permition och vi åkte hem till svärmor med familj som bjöd på middag sen var det bara at åka tillbaka till sjukhuset. Svärmor hade fixat en actyfriy till han han blev så glad:) Hon hade även hjälpt mig att fixa ett bukett roser till han:) Älskar de så:)

På sjukhuset började man prata om att jag behövde komma till rehab för att träna upp mig och kunna komma hem för de började misstänka att värken hademed nervskadan att göra men var fortfarande frågetecken.. När de började med att prata om rehab var det lund de nämde. Att skicka ner mig dig på inlägging och det var ett stort slag i mageen att hamna längre ifån familjen och allt.. Man ville ju bara hem men det gick ju inte. Efter 90 dagar på avd 48 så slutade det med att jag blev förflyttad till karlshamn och rehab och strock enheten där jag blev kvar i 6 veckor lite drygt.. det var en stor skillnad tuffare med träningen och hela dagarna planerade och nu började de testa ny medecin och det blev en hemsk blandning. Man viste knapt vad man fick för något.. Det som var skönt var att väntan på uppsala kom närmre fick en tid i november 2011 så de satte mig på flyg i en rullstol med min mamma upp till smärtcentrum och blev undersökt och träffade en helt underbar människa som ville göra att för att detta skulle bli bättre.. Han hade olika förslag men ville att vi skulle börja med detta med en stimulator på prov för att se om detfungerade eller ej innan vi diskuterade vidare så. Man hamnade på listan på att få göra en sådan op. 

Sen var det tillbaka till rehab i karshamn samma dag. Och bara kämpa vidare på mitt mål att få komma hem till min familj. Jag var kvar på sjukhuset tills den 10 december 2011 då hade jag varit inlagd i sträck 130 dagar det var tufft och mycket känslor kring allt.. Det som har varit det positiva är alla underbara människor man har träffat under dessa dagarna. Alla de som kämpat som den med sin egna tillfrisknad och sin sjukdom. Man får mycket styrcka av att höra alla dessas historier, Helt sjukt vissa saker. Men ni alla har förgyllt min sjukhus tid och givit mig så mycket. 

Detta är bara början......

Idag har jag och mamma varit i stan en sväng och fixat student present te min kusin och present till hans son dom blivit ett här om dagen. Bägge två skall firas i på lördag. Så då blir det att träffa släkten en stund alltid lika trevligt;) Annars har jag gjort i ordning mina naglar blev supernöjd;) Sen har en kompis varit här med sin kusin som är lika gammal som min lilla så de har busat på hög nivå! Vi grillade kött och åt potatisgratäng och sallad;) sen hade hjärtat bakat en kladdkaka till efterrätt så god den va.. När de åkte slocknade min dotter fort. Så det blev så tyst hemma. Sambon är en sväng hos sin chef och hjälper han med sin bil. Så en annan sitter här med levande ljus och kärleksfilm. Snart blir det att bädda ner sig! Ha en trevlig kväll <3

Nu börjar jag få igång mitt liv med allt vad jag vill. Vist är det långt kvar med mycket men ändå på rätt väg känns det som.. 

Jag har fått vara hemma kan man säga:) åkt in för ett troligen galstensanfall men det var ett par timmar sen fick jag komma hem igen vilket var skönt.. 

Som jag mår nu så är jag så lycklig av så många skäl ni som känner mig mera vet varför men det kommer senare här med. Men än är det inget jag skriver om. 

Jag ska snart in i arbetsförmedlingens rullar och få hjälp att hitta något jobb som kanske passa mig. och som jag kan tirvas med och det är ju det viktigaste men det är en lång väg och gå med af innan  det händer nått men jag har en bra magkänsla på det i alla fall,. 

Jag har varit själv med min dotter ett par tillfälle nu och det känns helt underbart att igen kunnakänna sig som en fungerande mamma. Men det är långt kvar. Nästa steg är att jag ska kunna hämta och lämna henne med på dagis. Men det kommer.. 

Min dotter är så mallig de har haft avslutning för 3åringarna på dagis för v 33 går min lilla över till större avdelningen det känns somdet var igår hon kom in på dagis men nu ska hon redan bli flyttad. Men hon har varit och hälsat på vid ett par tillfälle och hon trivs och har haft kul när hon har varit där.. 

I morgon skall jag och min mamma gå på stan och handa present till min kusin studentfirande och hans son som fyllt 1:) Detta skall vi fira på lördag hemma hos min morbror och hans fru det skall bi trevligt att träffa de. 

Sen snart är det ett stort event här nere som heter tosiabonadagarna det är marknad i tre dagar och tivoli. Med mycket trevligt umgänge med mera.. 

Här hemma rullar det på för övigt min sambo jobbar mycket och det är ganska tomt men han är glad då är jag det med.. 

Älskar min familj så oehört mycket.

I lördags hade vi en liten tjej här hemma som fyllde år.. Hon blev 3år och detta firade vi med kalas för släckt och vänner... Eftersom vi inte har så stort hus så blev det två kalas. Och min lilla tjej fick många fina parket som  hon var glad för.. Hon leker med allt.. Sen fick hon en one pice av oss på söndagen och den älskar hon... Söndagen blev en lugn dag.. Min kropp var helt färdig efter allt ståhej:)

Jag har klippt mig kort:) Är jätte nöjd:)

Min lilla tjej som äter tårtan hon själv har gjort:) hon var helt färdig efter sitt kalas:)

Tack alla som var här för en trevlig dag och den lilla tacka för allt parketen:)

Idag är en bra dag på väldigt länge vill jag lätt säga. Jag är jätte glad och rikigt lycklig.

Det var länge sen jag kände mig så glad..

Min kropp blir bara bättre och så skönt att inte äta en massa medeciner..  Värken finns ju kvar men kan hantera den bättre än innan:)

I helgen gar min sambo målst om i badrummet och bytt bänkskiva i köket.

Min symaskin har gått sönder mitt under tiden jag försökte sy gardinger till kök och toan.. Varför ska saker gå som jag vill så nu är man lite arg på sitvationen.. Men det löser sig nog allt eller nått..

Sambon tappade sin ihpone 4 i trappan så den gck sönder så det var en händelserik helg på många sätt. 

Det har känns jätte skönt att fasten jah har ont i ryggen och så har jag börjat lite smått pula här hemma med att rensa i singlen. Och att plocka lite här hemma inför helgens tre års  kalas:)

Känns sjukt att tiden bara springer iväg jag har en lite tjej som bara bli större och större det är ofattbart..Hon är en sådan go liten tjej. Och har kommit in i denna fasen att hon är mammig och pappig:) Och när hon säger att hon älskar en det är ju så man kan gråta..

Så här fixas det inför helgens kalas..

Ne nu skall jag fixa lite med maten så den nästan är klar har en bra dag alla glada..