Nu har det tyvärr blivit VÄRRE!!!

I torsdags eftermiddag kväll när vi hade ätigt mat så skulle jag hjälpa till att duka undan och diska. Skulle bara hämta en tork handuk.. Men kom aldrig ut i hallen där dessa ligger i en låda, kom bara till dörröppnignen sen kändes det som hela mitt högerben domnade av. Jag blev jätte rädd och kunde knappt säga något utan började gråta. Min sambo fick bära mig in i sovrummet för kroppen kunde inte längre. Hade ingen känsel eller rörelse i höger benet det var förlamat. Tankar började snurra i huvudet på vad nu detta kunde vara skulle jag bli ännu sämre eller hade något nytt hänt i kroppen. Sambon tyckte vi skulle ringa till 1177 vilket jag gjorde. De gav mig svaret att avvakta tills i morgon och kontakta vårdcentralen. Jag kan lätt säga att det svaret blev vi inte nöjda av. Jag har nummer till avdelningen på akademiska som jag ringde och fick kontakt med en sköterska och hon ville kontakta sin bakjour för att höra vad de tyckte. Svaret jag fick var att omgående söka akutvård. Vid detta läget ringde jag tillbaka till 1177 undertiden sambon fixade färdigt våran dotter för att ta på henne och ut i bilen. Sen bar han mig ut och körde in mig till Karlskrona lassaretts akutmottagning.  Där blev det många långa timmar. Dator strul och mycket folk ingen bra kombination.. Efter ett par timmar så kom läkaren och hon ville kontakta uppsala för att höra vad de tyckte. Sen blev jag skickad på en CT av huvud och rygg. För att kolla så jag inte hade någon inre blödning. Vilket jag inte hade så jag blev inlagd på observation för att hem kunde jag inte åka. Hamnade i kirurgens akutrum KAVA.  Under fredagen blev det flera som ville undersöka mig där av nevrologen. Han var inne länge hos mig många plågsamma undersökningar och många tårar. Han beslutade att flytta mig till dem i stället för det var där jag hörde hemma. Så strax efter att han gick blev det flytt till ny avdelning.
Läkaren sa till mig att försöka titt som tätt att röra på tårna men inget hände. Men under kvällen så kunde jag röra lite på tårnaJ. Men det fungerade inte mera. I morse när jag vaknade så kunde jag böja mitt ben och röra helt på tårna. Men hade ingen känsel eller styrka. Så dagen idag har jag fått lära mig att förflytta mig från säng till rullstol med ben som inte har någon styrka och känsel. Men lite rörelse.

Nästan exakt 48 timmar senare. Jag har styrka i benet men känns som jag inte har tränat på4 veckor eller något sådant.. Nu sitter jag och väntar på att de skall komma två sköterskor med ett gå bord sen skall jag få prova gå några steg i korridoren med dem. Väntar spänt på detta ska bli spännande samtidigt som man är AS rädd för vad som kan hända..

För min del just nu är det bara att ta timme för timme och se vad kroppen orkar och klarar.. Tyvärr mår inte mina ljumskar bra av detta att inte var i lagom rörelse. 

Ja idag har min dag varit jobbig till en viss del men även bra!
Jag skulle göra dottern ordning imorse men det gick inte så bra kroppen bar mig inte så tur väl var hennes pappa på väg så han fick hjälpa till.. Jag kom upp kring 11,30 att bars ligga för och glo är fruktansvärt jobbigt. Jag har tyvärr haft ett ex antal sådana dagar i rad. Men lite jobbigt är det man blir så ledsen för jag vill inte bara ligga där.. Till och från sen igår har jag känt av att jag tappar känsel ner mot höger lår som om benet domnar. Jag vet att nerven dom är skadad är även den som går ner i benet undra om den hamnat mera i kläm ? Men men bara att leva vidare!
Idag när jag kom upp så gjorde jag lite tavlor som en vän beställt av mig. Ska även börjar göra klart smyckena som är beställda till jul. Måste även slå in dotterns alla saker till adventskalendern hennes farmor fixade. Aldrig varit så lätt att gå upp henne;) ikväll somnar hon helt utan nappen i sin egna säng helt utan gnäll. Undrar var tiden tagit vägen. Hon har varit utan blöjan nu i över en månad under nätterna doc dagtid helt sen i somras. Att vara en mamma med smärtproblematik är tufft att, att ständigt kämpa för att orka, att det känns som om man går ett steg fram och flera tillbaka. Jag vill göra så mycket mera orkar så mycket mera men kroppen vill inte det än. Hade jag inte haft min lilla underbara familj hade detta varit ännu jobbigare men att kämpa med deras styrka är skönt. Sen att man känner att det man gör inte räcker till utan att man vill höra så mycket mera. Det kommer kanske men jag måste bara ge det lite tid....

Detta med att leva med en smärtproblematik är allt annart än lätt det har varit en av de jobbigaste veckorna på rikigt länge nu.. Från förra måndagen till söndagen kundejag knappt sitta alls.. Det som gällde var att stå eller ligga. Och min maskin kändes inte som den hjälpte mig:( Jag kom inte upp på morgonen utan låg i sängen flera timmar för att jag hade så ont. Till och med så pass att sambon fick komma hem och hjälpa mig vid ett par tillfälle. 

Men trotts detta så kämpade jag vidare här hemma med allt.. När jag ändå inte kunde sitta så började jag att tvätta och strycka julgardinerna samt puttsade fönstrena här hemma.. Så det hände ju en massa men det var jobbigt.

Känslorna i mig ett spratt detta tar mycket jag känner mig inlst och vill så mycket men allt känns så långt bort. Tut att jag har en familj som ställer upp till 110% och stötta mig i allt detta. Träningen har tyvär inte gått så bra pga att jag ej kommit upp.. 

Igår var jag och träffade min läkare igen. Hon ville skicka en ny remiss till smärtrehab igen för hon tyckte att det var lägligt men om de tar emot mig är en sak som snurra i mitt huvud. Jag vill ju få igång ett liv på ett eller annart sätt och hur det skall gå att man skall få känna sig mera självständig är en stor fråga..........

Snön kom i söndags och det positiva är att det blir ljusare ute. Jag hade den stora turen att mina nya termobyxor kom hem i torsdags såför mig var det klockrent. Jag var ute med familjen en stund och kan inte säga att jag frös i alla fall. En kompis var även hemma med sin hund och det gillade dottern skarpt. Så kul tyckte hon så häftigt att se hur dukig hund hon hade hur han löd komando:) 

Min bus unge ute i första snön och leker:)

Jag och dottern efter att vi fixat julgranen som vi lyckades få hennes pappa att gå med på att ha;)

Idag har jag varit ute i snön tagit mig till  Ronneby och arbetsterapin för att fortsätta min utredning och mina saker där. Det känns jobbigt att prata om allt man vill göra men inte kan. Men det som känns bra är det att de vill hjälpa mig på bästa sätt. Jag berättade för henne att min smärtmadrass fungerade att jag inte får lika ont i ryggen och ligger bättre i sängen blev hon glad:) och det är jag med. 

Kortet är taget idag! Beundra folk som jobbar längs desaa vägarna hea dagarna! Jag var glad att det var sambon som körde och inte jag.

Denna veckan har varit jobbig! Kroppen har värkt en massor men det har inte hindrat mig! Eller jo det är det de har gjort. Jag har tagit mig till träningen men inte klarat av att träna det har gjort så ont.. Och droppen blev i torsdags ambulans te sjukhuset.. En spricka i revbenet på detta. Så tabletter fick vi med oss hem och träningen måste lugnas ner någon vecka.. Det kändes drygt men men bara att gilla läget! Igår fyllde min kompis 35 det firades med kalas med trevliga vänner! Så grattis igen vännen!

Varför ska man inte bli dålig med förkylning och hosta på köpet.. Det jobbiga är att hela kroppen värker och ljumskarna få ännu mera sstryck och värker mera,.. Men det är bara att bita ihop och fortsätta att försöka.

Idag har jag och en kompis bland annart varit på utflyckt.. Resan slutade med att lilla vännen somnade som en stock. Lite trött av att rida sin fina häst.. 

Det har varit en bra dag och mycket trevligt sällskap. 

Man är helt slut i hela kroppen att gå mycket är bra men fy vad jobbigt.

Har även fått ett brev som jag blir varnsinnig på.. Att ett lansting inte bara kan ge ut rätt information till föräkringsbolag. Man blir så arg. Jag hatar att bråka med folk och att man skall man hålla på att bråka med folk för att få en rättsida. Men man har lätrt sig att så skall det vara och det har allitd varit så.. 

Jag blir bara så ledsen at man skall behöva ta saker i egna händer och att man inte skall bli trodd av försäkringsbolag.. Jag är ju självklart sjukskriven och håller på med rehabilitering för att det är lätt och roligt.

Om det bara hade varit lätt.. Detta är jätte jobbigt det är alltid att gå ett steg fram och tå tillbaka känns det som .. Kroppen stätter stopp hea tiden men bara att försöka bita ihop och fortsätta. Att kunna få tillbaka kroppsmässigt som det en gång varit är en stark och rikigt svår resa. Och det är tyvärr så att folk som inte varit med om deta vet inte hur jobbigt det är att man hela tiden måste kämpa. Att inte veta hur man mår när man vaknaar, att inte veta om man kommer upp ur sängen, att ständigt få kämpa för att orka med allt..

Jag tycker att detta börjar bli drygt att man måste försvara sig för att folk inte vet hur det är och hur jobbigt allt kan vara...

Idag känns det duktigt som att julen börjar närmar sig.. 

Jag och dottern har kollat på tomtekläder till henne att ha vid lucia. Så en tomteklänning samt lyckta är beställd till henne och hon är nöjd:)

Till mig blev det en ny jacka och ett par termobyxor för denna vintern skall vi inte frysa. Vi skall kunna vara ute och busa för fullt. 

Denna vecakn har det varit spännande i måndags började jag och en kompis att stötta varandra. Vi började på LCHF det är en sak vi gör för skoj skull det skall bli roligt att se om man minska något. Men det jobbiga är att man har ett söt sug men det är övergående. Jag känner att det är roligt att vi gör det tillsamans. 

Igår var jag och badade i karlskrona det var skönt men fy vad trött man blir efterråt. Sen att gå upp vid 05.30 kändes inte lika kul.. Men det var skönt när man väl kom hem och satte sig. 

Igår kom den fina klänningen till dottern som hon skall ha den stora dagen.. Men hon var inte lika glad som jag. Hon ville heldre ha en tomte klänning. Eller en BLÅ sa hon så tur att man har ett tag till att övertala henne om att det är den hon skall ha.. Man längtar så känns häftigt att en flickdröm skall bli san.

Jag blir så arg på hur sjukvården fungera.

Håller på att hjälpa en kompis att få den vården hon faktist förtjäna.

I helgen hoppas jag att det blir fint väder så vår lilla familj kan ta en tur i skogen med lite fika. Min lilla tjej tycker det är så mysigt och hon ville visa sin pappa var vi har varit innan. 

Min lilla tjej är så stor och smart och det kan hon inte ha fått av sin mamma i alla fall för det känns som jag alsrig har varit smart i alla fall.. 

Ne nu skall vi göra lite mellan mål blir lite grönsaker för mig och yoggi för den lille.

Ja.. Vilken dag detta blev! Har lämnat Uppsala med tåget och fastnade med rullstolen på tåget när vi skulle av på Arlanda vilket gjorde att vi fick åka vidare till Upplands Väsby där sj fick boka taxi till oss. Inte nog med detta så var tre otrevliga damer på oss att det var vårt fel och det gjorde en arg.. Men tack vare en trevlig chaufför på Sverige taxi så hjälpte han samtliga 5. Han hade en stor bil och kunde ta oss alla med till Arlanda. Vi missade inte vårat plan utan han med och är på väg hem till familjen!

Denna veckan har det häng väldigt mycket. Blev ju inlagd på lördag kvällen på blekingesjukhuset i Karlskrona och där hade de ingen kunskap om hur de skulle behandla mig eftersom min pacemaker dosa brände så. Skulle i måndags blivit förflyttad till akademiska till specialisterna men hemma lanstinget är ju inte kända för att vara snabba.. Och mycket så var det även denna gången. Så tack vare pappa och den underbara personalen på SAS i Ronneby så lyckades vi komma med planet som lämnar Ronneby 9.30 på tisdagen. Så upp i världens fart till akademiska och där fick vi vänta en stund på läkaren. Nya prover togs och han kollade dosområdet. Där efter fick vi hämta plåster på Apoteket som är som ett bedövningsplåster man har på i 12 timmar för att lugna smärta. Plåstret är något de hade kunnat prova i Karlskrona om de hade ringt upp till akademiska så hade de fått svar om hur de hade kunnat behandla mig och inte bara fylla mig med kretogan. Sen blev jag omprogramerad. Som jag ändå skulle ha blivit för att stimuleranden hade förflyttat sig! När hon kopplade ihop allt så började det att bränna men hon nollställde systemet och något hände att den brännande smärtan försvann. Har även fått upp felmedelande men det var inget allvarligt det var något i närheten som störde ut systemet så det var lugnt:) jag har varit trött och detta har stora sätt varit en jobbig resa... Så det känns skönt att veta att man snart är hemma och kan kramar om sin underbara familj.

Tack mamma som varit med i Uppsala och ställt upp ?

Igår var bara att smärtlindra mig till 1000 som gällde. Så minns inte jätte mycket, sambon och dottern var hos mig en sväng innan de åkte vidare till svärmor för middag;)

Idag har kirurgen försökt kontakta Uppsala och efter mycket om och men är planerna nu att imorgon blir jag flyttad till akademiska. Men så enkelt är det inte och många tårar har det varit. Har jätte ont vilket lätt till att de trycker i mig kretogan... Efter intyg hit och dit folk som gått för dagen så får vi försöka lösa problemen i morgon så fort det bara går för flygen går ju inte 1 ggr i timmen precis... Men har jag tur kommer pappa eller mamma in i morgon morgon när läkaren kommer upp på avd för att hjälpa mig att få en rätsida på allt.. Så vi får väl se när man åker till Uppsala och vad som kommer hända.. Håll tummen för mig att det är någonting enkelt då dosan ej plockas ut..

God natt alla läsare;)